Ullisen

Katastrofalt

nu ska jag slå på några greys anatomy avsnitt och så ska jag
gråta ögonen ur mig.

Det är bara ännu en sådan kväll. paniken i halsgropen hjärtat i tre tusen bitar.

" litar inte på någon och allt är hennes fel.."

Känner ett enormt behov av att kramas just nu !
Och inte bara en sån där vanlig hej kram.

Skulle ligga vilja ligga brevid, krama, smeka lite lätt över bröstet.
Vila huvudet på någon annans arm, känna andetag i örat.
Prata om obetydliga saker, en puss i nacken.
Vara den lilla skeden och somna i famnen av ett par trygga armar.


väldigt. mycket. vill. ha

Känner mig inte alls i form idag, vet inte vad det beror på, men känner mig väldigt down .
Efter en långhelg är det alltid extra jobbigt med måndag.
Hade dessutom en ganska slitsam söndag, då vi åkte t&r halmstad och hjälpte till att bära lådor och möbler.
Nu bor de helt plötsligt inte här längre och jag har inte riktigt orka greppa det ännu . .

Sitter i sängen och lyssnar på lugna låtar och tänker lite för mycket.
Och skulle kunna börja gråta till vilken låt som helst.
Ibland hinner de bortträngda negativa tankarna ifatt mig, och jag kan inte riktigt hantera dem.

Skulle skriva något mer, som jag tänkte på, på vägen hem från jobbet,
men jag får inte fram det.
Ibland blir det så, när det inte blir som man tänkt
eller hoppats.

Mina inlägg på den här bloggen blir alltid så fantastiskt tråkiga, inget kul alls att läsa igenom.
Har väl visserligen ingen jätte spännande vardag
men önskar att jag hade lite mer av skrivandets gåva,
så att det i alla fall kunde låta lite roligare.
Men det är som det är :)

Känner mig dessutom väldigt dålig,
som senast igår skrev om hur jag ska bli bättre på att träna.
Och idag när hela familjen åkte iväg så stannade jag hemma i sängen och sov istället.
Bara för att jag inte hade lust. Dåligt!

Ska dock hjälpa till att packa en hel lastbil imorgon, så får väl se det som lite styrketräning.
Det är alltså min systers flytt jag ska hjälpa till med. Flytt !!
Shit alltså. Min kära syster och henne lilla fantastiska familj ska flytta ifrån mig.
30 mil bort. Klump i magen!

Dagarna försvinner snabbar än snabbast.
Jobb, träning och mat för att sedan däcka i sängen. Typ.
En och en halv vecka har jag klarat av på nya jobbet. Och det är roligt när man känner att man blir bättre för var dag och klarar av mer och mer utan att be om hjälp.
Vi har skoj ihop därute i receptionen även om man kan bli lite lätt irriterad på kunder ibland. Haha.
Bara för att vi är "ansiktet utåt" så är det ju vi som får skiten för hur systemet funkar, endel kan inte riktigt förstå att det inte är jag som har bestämmt regler och lagar som vi måste följa.
Men det är bara le och vara trevlig, så kan man gnälla lite när de har gått :P
Social kompetens ni vet!

Ja, annars då, så har jag lovat mig själv att börja ta han om min kropp lite bättre igen.
Så efter ett lite för långt uppehåll så har jag försökt komma igång med träningen igen. Har inte gått med något gym, men löptränar.
Så förra veckan blev det tre pass, fem kilometer varje gång.
Konditionen är ju inget vidare men man märker skillnad bara efter några gånger.
Nu i går blev det fem kilomter igen och denna gång körde jag tillsammans med Sofia
och orkade hänga med henne hela vägen!
Målet till efter sommaren är att klara 5:an i fålehagen (världens jobbigaste och mest kuperade) på 25 min.
Haha. Önska mig lycka till!

Nähe, ska slå på något avsnitt av någon serie på datorn och försöka att inte somna
innan det är slut.
Min huvud har blivit knäppt av att gå upp innan sju och klarar längre inte av att vara vaken på kvällen.
Jag som brukar vara en kvällsmänniska somnar nu helt plötsligt vid tio, hel konstigt.

Jag sitter här med den här rutan uppe, men jag förstår inte, det blir så svårt.
Den vita rutan vill typ äta upp min bokstäver tror jag, får inte till något alls, haha.
Hur svårt kan det vara liksom?
Kommer aldrig bli någon storbloggare, det  är i alla fall säkert!

Sitter i sängen och lyssnar på lite Winnerbäck, var år sedan sist typ. Men fick se klippet på din blogg Nettan och kände att jag blev lite sugen på hans musik.
Idag har jag haft min riktiga arbetsdag på nya jobbet. Tror det gick ganska bra.
Fick som tur var inga komplicerade frågor och de som var konstigt fick jag ju hjälp med.

Får se hur det blir att jobba där hela sommaren, är lite orolig för att det kommer vara för "lugnt" för mig.
Jag är ju sådan som är van och tycker om när det är mycket på en gång och man får stressa lite,
dessutom går ju tiden så mycket snabbare då. Men det ska nog lösa sig.
Om inte annat så får jag väl tacka ja till lite helgjobb.

Men nu får det bli ett avsnitt Criminal minds.
Hejs.

Hej!
Det var ganska så länge sedan sist.
Tänkte bara att berätta att jag lever och mår bra. Massor har hänt och förändras
samtidigt så är allt precis som förut.
Har tänkt skriva ett blogginlägg för länge sedan, men allt blir inte riktigt som jag tänkt..

Jag är hemma i Motala igen, tillsammans med alla mina grejer. Jag bor här.
Är väl igentligen ett steg bakåt, men det skiter jag i, för det är väldigt skönt.
Förutom att få höra en och samma fråga lite för många gånger nu, ni kan säkert gissa vilken;
" Men vad ska du göra nu då/vad vill du med ditt liv/vad händer i höst? ", så mår jag bra.

Jag tröttnade på Oslo. låter kanske konstigt. Men ibland känns det som att jag levde i en lögn.
Missförstå inte, jag hade för jävla roligt och gjorde tokiga saker och
utvecklades säkert minst 10kg som människa.
Men ändå, så kändes det inte alltid helt äkta. (hej hej, tjejen som aldrig någonsin kan vara nöjd). Var helt enkelt tvungen  att ta ett steg tillbaka och reflektera lite.

Nu är jag här. Har ett 10 veckors heltids arbeta fixat och två andra jobb som mer eller mindre vill ha mig. Har tänkt jobba lite extra där, samtidigt som jag verkligen ska försöka att inte ta på mig för mycket, utan kunna vara ledig också. Vi får se hur det går, jag brukar ju ha en förmåga att se det som pengar och tacka ja lite för ofta.

Oj vad långt det här blev utan att jag igentligen gick in på något speciellt djupt.
Ska försöka återkomma, med lite kortare mellanrum och uppdatera er om mitt liv.
Vi hörs!

Ensamhet, irritation, oro och längtan
i en enda röra

Jag mår inte speciellt bra idag
magont

Önskar att de sista fjorton dagarna redan var förbi
och att jag satt i en fullpackad bil tillsammans med min far
på väg hem

och jag hamnar visst i en karusell av tankar
framkallar obehaglig magklump

gräset har en förmåga att vara grönare på den berömda andra sidan
och det enda jag ser just nu är det grönaste

tajmingen kunde ha varit ganska mycket finare
men någon spelar mig ännu ett spratt

fel plats vid rätt tillfälle eller rätt plats men fel tillfälle
mitt livs ironi

och hur beroende kan man vara av fysisk närhet
är det möjligt att dämpa begäret

rädsla för att låta tillfället falla ur handen
men mest för att aldrig kunna känna

hur ska man kunna veta om man ska våga släppa någon in
eller ännu en gång låta de skyhöga murarna skrämma iväg

är det värt att chansa när insatsen är så hög
eller är det bättre att leva i ovisshet

några av oss ska kanske bara leva
kanske är inte förmånen att känna sig levande menad till alla

Bestämde mig tidigt imorse för att stanna hemma från jobbet idag.
Har en förjäkla förkylning, har visserligen Aldrig stoppat mig från att gå till jobbet innan,
men vad tusan på mitt jobb är folk hemma för huvudvärk. Så då är det väl inte mer än rätt
att jag är hemma när jag känner mig riktigt krasslig.

Så har legat i soffan med datorn på magen mest hela dagen,
och tittat på skidorna på tv såklart.
Sätt gårdagens BB avsnitt, fantastiskt underhållande program måste jag säga! haha.
Och pratat en massa med Sofia över facebook, min skitunge.
Längtar så mycket till nästa vecka,
när jag ska åka upp och hälsa på henne. Umgås med min kära i nästan 5 dagar.
Fantastiskt!

Nu ikäll började jag dock bli ganska rastlös så jag damsög lägenheten och torkade golven,
bra gjort av mig.
Jag får så mycket mer lust med sådant när jag bor själv här, känns mer värt på nått vis.
Gick lös på badrummet häromdagen också, knappt så jag kan tro det själv.

Nej nu ska jag se serie här på datan och dricka lite ur mitt glas med rödvin (haha, jag kan inte ha en öppnad box med rödvin utan att ta lite ibland) för att sedan gå och lägga mig tidigt.
Råkade visst tacka ja till några extra timmar imorgon bitti :P haha

Jag bjuder grannarna på en ofrivillig konsert ikväll.
Hade glömt bort hur fantastiskt det är att sitta och sjunga med i låtar som berör och betyder,
musik är bland det absolut bästa som finns.
Och det ska jag inte glömma bort. Inte att sjunga heller.

Annars så känns idén om att sitta hemma, ensam i lägenheten en lördagskväll,
inte så väldigt bra längre.
Dricka rödvin och se på skräptv lät ganska så bra i teorin, men just nu känns det bara ensamt.
Och jag önskar ett svar på mitt sms. Men har nog sumpat den chansen en gång för mycket.
Hade behövt sällskap och snälla ord. även om jag inte förtjänar det.

Blir nog att ta ett glas till, och fortsätta slåss med mina hjärnspöken tills jag somnar.
och försöka intala mig att jag trivs bra i mitt eget sällskap.

Har haft en riktigt kanon dålig dag idag.
Jobbet suger ganska hårt nuförtiden, allra värst är den nya chefen.
En riktig arrogant översittare, som gör precis vad han vill och behandlar folk hur som helst.
Han gör mig galen! Och irriterad. Och arg. Och frustrerad.

jag. längtar. efter. förändring.

Måste bara fatta ett beslut..

Broken inside

Her feelings she hides
Her dreams she can't find
She's losing her mind
She's falling behind

She can't find her place
She's losing her faith
She's falling from grace
She's all over the place

De få stegen till sängen känns längre än någonsin
och så fruktansvärt mycket tyngre än vad de borde

Tanken på att ligga där, utan att kunna somna
skrämmer mig

Rädslan över att endast ha mina tankar som sällskap,
övertygar mig om att stanna uppe lite till

framför en overklig värld

Jobbade senvakt idag, så är just hemkommen från jobb och träning.
Power hit på gymmet och det var tuffare än vad det brukar vara, men satan vad skönt det är.
Svettades galet och kände typ maten komma upp i halsen. Haha.
Det är så det ska vara !

På jobbet är det ganska lugnt, speciellt på kvällarna, så hinner fundera endel.
Idag var det väldigt konstiga tankar, eller kanske inte konstiga men oväntade.
Det var nämligen en viss person som dök upp i mitt huvud och ville inte därifrån,
en person och en känsla. En känsla som jag saknar . .
Allt känns så långt bort, men ändå så är den där känslan så förbannat nära,
som om det var igår.
Jag undrar mycket varför det dök upp just idag och med sådan kraft.
Och kanske mest, varför händer det inte på riktigt ?

Det är konstigt.
Men det är lite så jag är. Konstig, svår och tyst.
Har jag fått höra. Vilket gör ganska ont, för det är inte vad jag vill vara.

Annars så längtar jag ihjäl mig till 23 december, att få komma hem och kramas med min familj.
Bara lite mer än en månad kvar, det är bara att hålla i.
Och det var vad jag ville ha sagt idag.

Kärlek och omtanke !